ett urklipp ur min bok

Bilden är tagen ifrån pinterest.

Som många redan vet, och för er som inte vet så håller jag på att skriva en bok.
Det handlar om en Tjej som heter Olivia Falk och det är en fantasy.
Vet att det är många som är nyfikna så här delar jag med mig av ett litet urklipp.
det är tagit mitt i ett kapitel då jag inte vill avslöja för mycket. HÄR KOMMER DET:

'' Hon kollade runt omkring sig och hennes blick fastnade direkt på en mörk gestalt som stod
en bit bort bakom den nya klätterställningen på gården.
Hon kan inte urskilja några tydliga detaljer för gestalten är för långt bort.
Visslandet kommer igen, det är samma melodi som hon hörde inne i trapphuset.
’’ hallå du där?’’
Hon skrek ut det såg högt att hon själv blev förvånad över tonfallet.
Men han måste ha hört henne. Men gestalten vem det nu än var svarade inte.
Kanske hon såg i syner, men det skulle ju inte förklara visslandet och..
Hon hann inte mer än blinka så stod han bara några meter framför henne.
Ja han står så pass nära nu att Olivia tydligt kunde se att det är en man.
En kall kår ilade i ryggraden, detta kändes inte bra inte någonstans.
Hennes hopp om att inte vara ensam längre vände, nu ville hon inget annat än att vara ensam.
Den där mannen såg inte mänsklig ut, han såg ut att vara minst 2,5 meter lång och väldigt smal.
Han hade en stor svart hatt på huvudet, en svart elegant kostym.
och vad är det där? En käpp? Hela situationen kändes obehaglig.
Som att allt var tagit ur en skräckfilm. Hon hörde sitt eget hjärta bulta och
hon ville bara springa därifrån men det var som att hon var förstenad.
Hur hade han tagit sig dit så fort? Hon hade inte sett han röra på sig och han står helt stilla nu också.
Olivia kunde inte se hans ansikte, hatten skymmer det så det är bara mörkt.
Det ända som syns är ett par lysande ögon. På något sätt ser dem snälla ut, glada.
Men han beter sig så konstigt att hon bara visste att han är allt ifrån snäll.
Han bara står där och kollar på henne, och Olivia står och kollar tillbaka. Rädd för att om hon vänder blicken eller blundar i en sekund så kommer han kanske vara ännu närmre när hon öppnar ögonen igen.
Olivia vet inte vad hon ska göra, men paniken inom henne växer.
hon är för rädd för att springa, men också för rädd för att stå kvar.
Olivia vill bara skrika men vem ska höra henne, det finns ju ingen här.
Hade han dödat mamma och pappa? Och alla andra? Var han en psykopat.
Men återigen kom känslan att han inte såg mänsklig ut, och ingen människa kan förflytta sig så snabbt
på mindre än ett ögonblick. Och helt plötsligt så höjer han sin ena hand, som i en vikning. Var det där ett par vita handskar? Tårarna började svälla i ögonen så Olivia kunde inte fokusera blicken.
Han bara står så och vinkar på henne, inte en vanlig vinkning utan han viftar med handen precis hela tiden.
Den andra handen håller han på käppen, och när han lyfter på huvudet så har han ett stort leende.
ett leende av ondska ''

  • Nära Olofström

Gillar

Kommentarer

Harriet
Harriet,
Roligt att du håller på ochs kriver bok. Skulle så gärna också göra det bara tiden fanns. Din verkar ju riktigt lovande, lycka till!
www.harrietgripenberg.com/blogg
Annaasvensson
Annaasvensson,
det är så kul! tack så mycket. hoppas du finner tid så du också kan skriva 😊
nouw.com/annaasvensson
Livetsomemelie
Livetsomemelie,
wow va du är duktig! 😃
nouw.com/livetsomemelie
Annaasvensson
Annaasvensson,
Tack så mycket😃
nouw.com/annaasvensson
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229