Mitt bagage tippar över

mitt bagage som ligger i bakluckan väger flera kilo, jag vet att jag borde ta och öppna den och packa ur.
Jag borde gå igenom sakerna som ligger där och börja sortera, spara kasta eller gå igenom.
Det är lika jobbigt att kasta något som att spara det, för hur ont än bagaget har gjort mig så har det trots allt gjort mig till den jag är idag. det är mitt bagage som har format mig.
Men oavsett så kan jag inte ha det i släp. Jag kan inte låta det ligga kvar i mitt bagage för det måste fyllas med annat, fyllas med nya saker. Och visst det gör ont att ha det kvar också. Lika ont som det gör att gå igenom det kolla på det och blicka tillbaka. Men jag måste, förr eller senare. Men var börjar man?
Men det där bagaget tynger mig och är för tung för mig att orka bära.

Jag har gått igenom väldigt mycket i mitt liv, det har varit en väldigt krokig resa. Men olika med och motgångar, jag har nu i äldre dar förstått allt, jag har kunnat förstå hur jag valde att göra vissa saker, jag kan förstå min reaktion över det.
Skulle ni träffat den 15 åriga Anna, så hade ni absolut inte trott att det skulle varit jag. Förvisso på utseendet, men varken på beteendet eller personligheten.
Jag var den där tjejen som bara ville synas, jag spelade cool och ville tillhöra det populära gänget. Men i själva verket så var jag en vissen blomma. Om ni har missat så läs gärna lite om min historia här
klicka på länken så kommer ni till inlägget. Lite mer djupare om min bakgrund kan ni läsa här då jag skrev ett brev till mig själv som liten. Jag är lycklig idag det är jag, och jag har mina motgångar som har gjort mig till den jag är.
Jag skulle inte säga '' what dosn't kill you makes you stronger'' nej de begreppet är inte riktigt jag.
Men jag skulle säga att det gör mig härdad, det gör också att man ser saker på ett annat sätt.
Varje motgång jag haft har jag tagit lärdom av och jag har vuxit som person efter det. Men vissa saker som har hänt, som jag nämner i brevet till mig själv. det är inget man någonsin kan gå vidare ifrån, jag tror alla kvinnor kan tänka sig in hur det kan kännas. men i ärlighetens namn så är det en känsla som bara kan upplevas om man varit med om den själv.Det är den största saken som jag vill kasta bort, men det går inte. För varje gång jag kastar det så dyker det upp igen.
Det kan vara en enkel rubrik i tidningen och poff så kastas man tillbaka.
Att behöva leva med det är så jävla svårt. självklart jag har gått vidare och är lycklig. men vissa händelser kommer alltid göra sig påminda och titta fram när man minst anar det och minst behöver det. Och det gör inte mig starkare, det gör mig bara vissen. För vem gav dig rätten att göra så?!





Gillar

Kommentarer

2barnsmammaochfru
2barnsmammaochfru,
Så bra inlägg. Modigt och starkt att dela med dig.
Jag har lite i bandaget men inte lika starkt som du ❤️
nouw.com/2barnsmammaochfru
Annaasvensson
Annaasvensson,
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Du skriver så otroligt bra fina du! Jag förstår precis vad du menar, man vill rensa upp i bagaget för man orkar inte bära på allt men man är så rädd för att göra det. Man vet lixom inte i vilken ände man ska börja osv. Jag tycker du är en sån enromt stark tjej som delar med dig av sånt här på bloggen. 😊 <3
nouw.com/sofialissmyr
Annaasvensson
Annaasvensson,
Tack fina Sofia 😊❤️
nouw.com/annaasvensson
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229